/r/Sweden

ArbeteLikaMedHoreri at 2023-07-09 10:04:59+00:00 ID: jr9dftx

Skriv ner dina tankar under tiden hon inte är nåbar. Sen kan du läsa igenom och fundera på om du fortfarande tycker och tänker så innan du förmedlar det vidare när hon är tillgänglig igen.

achtungbitte at 2023-07-09 09:45:46+00:00 ID: jr9c35w

menar du att hon inte VILL prata, eller att hon går in i ett disassociativt läge där hon inte kan?

för det är en rätt stor skillnad kan jag berätta av egen erfarenhet.

literaryimmortality at 2023-07-09 11:24:24+00:00 ID: jr9jf8e

Ta en paus och fortsätt diskussionen senare när hon lugnat ner sig. Men kom ihåg att du har rätt att ha åsikter också, även om hon mår dåligt. Klarar hon inte att ta en paus och sedan fortsätta diskutera vid ett senare tillfälle hade jag funderat över om hon använder känslorna som en hävstång för att få vad hon vill (Jag vill påpeka att det finns folk som gör detta oavsiktligen, dvs de har under uppväxten lärt sig av någon att det är så man ska göra, men det i sig är inte en ursäkt).

Xaionara at 2023-07-09 10:52:17+00:00 ID: jr9gv8n

Haft ett förhållande men en tjej som utan PTSD stonewallade mig, kunde va på tivoli och jag gjorde något hon inte gillade så rusade hon till bilen, när jag väl va där på plats så körde vi hem vilket tod 45 minuter då kör hon mig till mitt ställe och släpper av mig. Inte ett ord på hela resan, inte ett enda sms på kvällen...

Vet inte hur PTSD fungerar det är väl något som triggar det? Ni borde kanske prata igenom det här eventuellt ta hjälp av vården där du, hon, och hennes psykolog pratar igenom hur ni kan lösa sådana här situationer bäst eller ännu bättre att försöka undvika att trigga det öht.

SpezCanLickMyAss at 2023-07-09 10:42:23+00:00 ID: jr9g4fe

Man kan ju också tänka:

”Vill jag fortsätta så här resten av livet med den här personen?”

Och agera utifrån det.

kindacheguevara at 2023-07-09 10:28:59+00:00 ID: jr9f53o

Ann-katrin... varför har du skickat nakenbilder till din bästa kill kompis?... jag tycker det är lite problematiskt att du...

ÅH NEJ! MIN PTSD! NU KAN JAG INTE PRATA OM DET!

spiritualized at 2023-07-09 12:29:01+00:00 ID: jr9pavn

Du kan inte lägga någon press på att hon måste svara och kommunicera i ett sånt läge. Det fungerar inte så det finns ingen mening med att prova. Det gör bara saker värre.

Att du tar illa upp över symptom från en sjukdom som hon har är själviskt. Det här handlar om henne, inte dig. Det fungerar verkligen inte att ge henne mer skuldkänslor över hur hennes respons är eller inte är - hon har garanterat nog mycket av det ändå.

Det bästa du kan göra är att bara finnas där för henne, eller om hon behöver utrymme så ge det till henne.

Svårt att säga exakta svar på vad som hjälper eller ej utan att veta vart hennes trauma kommer ifrån. Men från egen erfarenhet med ptsd och cptsd så är det bästa oftast att om någon bara finns där utan att lägga krav på en massa prestationer och resultat.

Lilylawless at 2023-07-09 13:42:11+00:00 ID: jr9x6zb

Jag rekommenderar starkt att hon söker vård för sin PTSD och går en traumabehandling. Det finns flertalet olika, man går igenom alternativen och väljer det som passar personen bäst.

Rekommenderar också starkt som en annan kommentar skrev: the body keep the score. PTSD sitter kvar i kroppen fast hon inte är medveten om det.

En rekommendation är att hon skakar sina armar och ben när hon känner hon får ett "anfall", blir triggad helt enkelt. Jag vet det låter märkligt och knasigt men att ställa sig upp och skaka hela kroppen kan faktiskt hjälpa. Man bokstavligen "skakar av" triggern då PTSD är mer fysiskt än man inser.

Det låter verkligen som hon behöver hjälp av psykiatrin och behöver kolla upp traumabehandling. Rekommenderar det. Det är jätteläskigt först men om man vill börja leva och inte låta sin PTSD styra är terapi mitt bästa tips. Lycka till, från en CPTSD person som gått traumabehandling.

Dinostra at 2023-07-09 14:25:29+00:00 ID: jra2oe0

Läs på mer om PTSD och hur det kan yttra sig. Och kommunicera, fråga om hon har saker som triggar igång det, hur hon identifierar när saker blir jobbiga. Lär dig av henne. Och var väldigt medveten om stress, stämning och måendet på en daglig basis.

När responsen blir att hon stänger av så har det redan gått för långt. Och om ni är irriterade och när du tar det personligt, så ta en paus, få lite distans till vad ni pratade om, formulera om frågan, ta henne på hennes ord och prata om saker lugnt, ge varandra tid att tänka igenom svar, och lyssna på svaret, även om det kommer 10 minuter efter frågan. Ge utrymme för att ta tillbaka något som blivit formulerat konstigt.

Det är tufft för er båda, men för henne så är den känslan större och farligare än för dig. Hon överlever där, du är bara irriterad. Och när du förstår hur hon känner så kommer du snabbt att inse att det du känner är en droppe i havet. Så då är det viktigare att vara där för henne och prata och lugna henne. Diskussionen är död då, och när ni står stadigt igen kan ni börja prata lugnt och sansat. Lita på varandra att ni inte kommer eskalera det. Utan möt upp med lugn och förståelse. När ni verkligen kan lita på varandra att en diskussion eller pratstund inte kommer eskalera så kommer allt bli så mycket enklare. Inga höjda röster, var med och se till att ni har tid att diskutera det ni behöver diskutera, om ni ska iväg om 15 minuter så säg att ni tar det på allvar, men fråga om ni kan ta det imorgon eller när ni har tid. Eller när det måste få komma ut, och även då, ge varandra utrymme att komma någonstans med diskussionen.

Det handlar så mycket om förståelsen, att identifiera saker tidigt och att lita på varandras sätt att hantera en diskussion och vardagen. Struktur och omtanke är också saker hjälper till, och det behöver inte vara stora saker, bara ett ankare som håller kvar en så man känner att man har lite kontroll i livet. Omtanken handlar ofta om att be om ursäkt om man kommer på att man gjort något som man kom på att hon har lite svårt med, glömde ställa bort en kaffekopp eller något liknande. För de där små sakerna kan leda till spiral för någon med PTSD. För den koppen kan leda till en diskussion, kan gå från diskussion till argument, från argument till våld osv. En sån spiral för en person med trauma och PTSD kan gå så otroligt fort, och leda till väldigt stora emotionella yttringar och utbrott. Och det är viktigt att vi förstår att det är på riktigt för henne. Det är inte en överreaktion för henne just där och då. Och då tar man bort koppen, sen sätter man en bit ifrån och pratar lugnt med henne och visar att det är ok, du förstår, du är där, det omedelbara problemet är borta. Ge utrymme, ge lugn. Sen får ni prata om dina saker när det är lugnare igen. , Anklaga inte, och berätta att du jobbar med att inte ta illa upp när hon stänger av, men att du förstår varför hon stänger av och att det är ok när hon gör det.

Fråga fråga fråga, lär lär lär.

Lugn och öppen kommunikation är det absolut bästa.

Det kommer kännas orättvist många gånger, men det är inget som är kopplat till dig. PTSD är bara något man måste lära sig om, och varje individ är annorlunda.

(Jag noterar att det kanske är upprepningar och lite hoppigt skrivet, ADHD och lite dåligt med tid här, men förhoppningsvis finns det något korn med info att hämta här i alla fall, du kommer ta dig förbi din egen ilska i de där situationerna, man lär sig. Min fru och jag firar 16år tillsammans nästa vecka, och det var tufft att lära mig hennes PTSD i början också, och med i början menade jag de första 2-3 åren, och här är vi)

Huffle_Tess87 at 2023-07-09 15:07:03+00:00 ID: jra8ba2

Du måste förstå hur jobbigt det är för henne att få dem här ”anfallen”. Jag har själv haft PTSD och blivit behandlad (EMDR).

Det händer att jag hamnar i situationer där jag återupplever mitt trauma och min PTSD blir triggad, och då har det gått fem år. Det är rent fruktansvärt och utan omgivningens stöd och hjälp skulle jag må otroligt mkt sämre än vad jag gör idag. Jag kan säga att jag är lycklig idag tack vare min omgivning.

Det du gör är att utmåla dig själv till ett offer pga din tjejs reaktion. Det är inte du som är offret här och du behöver ge henne allt ditt stöd. Se till att hon får mer hjälp och gå gärna i samtalsterapi tillsammans med henne. Det kan hjälpa dig att förstå vidden av vad hon går igenom. Men jag blir ärligt talat oroad över att hon stänger ner när ni blir osams, det får mig att undra över hur du beter dig mot henne.

Nine-LifedEnchanter at 2023-07-09 14:18:45+00:00 ID: jra1s28

Det som är viktigast är om hon vill göra något åt det. Får hon hjälp för det? Jobbar hon aktivt med det? Vissa människor blir sin diagnos och är väldigt nöjda med det. Jag har levt med såna personer och inget kan tära mer på en relation än problem som aldrig kan försvinna. Ibland kommer det massa ursäkter men det verkar som att de söker hjälp, men doktorn är dålig, medicinen är dålig, stödet är fel osv. Det kan såklart hända, men är det så i flera år med olika läkare och så.. så är det antagligen en person som trivs ganska bra i den rollen och då kommer det vara så för alltidm

Uttifnutt at 2023-07-09 15:21:08+00:00 ID: jraa8fi

Också PTSD-diagnostiserad, som har svårt att kommunicera när jag upplever att det kan bli konflikt, även om så inte är fallet.

Jag har alltid haft problem med att konfrontera, och om jag tolkar ”stonewalla” rätt, så har jag definitivt stora sådana tendenser. Blir som en hare som stirrar på billjus i natten och hjärnan blir fullkomlig kaos med kortslutning och storm samtidigt.

För ett halvår sedan fick jag en partner som gör precis allt rätt. I början kunde det ta honom en timme eller mer att få mig att börja prata när vi stötte på potentiella problem. Numera tar det snarare 10-20 minuter, typiskt sett.

Det han gör som hjälpt så ofantligt, är att ta det väldigt lugnt. Han sitter ner bredvid, han är tydlig med att han inte är arg eller dömer mig. Att allt jag känner är okej och att inget farligt kommer hända. Han pratar sakta och varmt, och fokuserar på att få mig lugn. Börjar med kramar, om jag inte har för mycket PTSD just då, och jobbar därifrån.

Eftersom jag har svårt att prata, slutar det ofta med att han får gissa sig fram. Ja/Nej-frågor, liksom. Till slut brukar jag kunna svara på dem. Utöver det, försäkrar han hela tiden om att det jag känner/problemet jag upplever inte är fel och att det jag tror är en stor konflikt inte är något att vara rädd för, så att jag inte blir för skraj för att kunna svara på frågorna. Men han säger alltså detta väldigt lugnt och snällt, och inte det minsta uppgivet eller anklagande.

Har haft PTSD i snart 10 år och det här är det enda som haft relativt snabb effekt i just det här sammanhanget. Min partner får mig att känna mig trygg och sedd, och det har varit nyckeln.

Hoppas detta hjälper :-)

Foreign_Type_6841 at 2023-07-09 15:24:43+00:00 ID: jrasdbr

Det bästa du kan göra är att dels motivera till att söka hjälp och dels fråga hur hon önskar att du agerar när det blir så som du beskriver. Vill hon bli kramad, lämnad ifred, distraherad, lyssna på något? Etc etc. När hon är närvarande igen kan ni prata om vad som egentligen hände och hur ni kan hantera det nästa gång osv.

mr_loose_cannon at 2023-07-09 17:28:21+00:00 ID: jrast4q

Det låter som att du redan har insikten på plats om varför, att det inte beror på dig. Så frågan är varför du blir upprörd?

Men känslor är känslor. Mitt råd är att ta upp det med henne ändå. Det kommer sannolikt inte att leda till någon förbättrad situation för dig de första 100 gångerna. Men poängen är att du lättar dig hjärta och hävdar dina behov. Ibland är det allt man behöver.

Råd på vägen:

Gå därifrån. Om din partner inte vill prata med dig kan det vara ett tecken på att hen känner sig överväldigad eller översköljd av sina känslor. Att försöka tvinga dem att prata kan bara göra saken värre. Skriv ner det så att du kan ta upp det senare.

Du måste vara lugn och mogen. Om du är arg, sårad eller defensiv när du har det här samtalet blir det bara skit.

Stå för dina känslor, använd "jag"-uttryck. Istället för att säga "Du lyssnar aldrig på mig" ska du "Jag känner mig osedd när du inte svarar mig".

På din text låter det som att du är tillräckligt empatisk, så jag behöver inte skriva något om det.

Stonewalling är ett inlärt beteende som din partner utvecklat som svar på tidigare trauma. De kanske inte vet hur de ska hantera konflikter eller uttrycka sina känslor på ett hälsosamt sätt. Och vem kan det egentligen? Det är en lärande uppgift för ert förhållande.

Hon måste lära sig att det går att lita på dig. Att du är en mogen individ som kan ta den värsta sortens kritik. Att du aldrig kommer exploderar på henne. Fråga dig själv om du har den mognaden? Finns det en risk att hon har lite rätt när hon stonewallar dig? Är det där din upprördhet ligger?