Halloj, har en partner med diagnostiserad PTSD som spökar ibland.
Visar sig främst när hon mår dåligt över något eller när vi är osams och det leder till att hon ”stonewallar” mig. Alltså stänger av och inte vill kommunicera.
Hon är medveten om det och jag med, men ibland har jag så svårt att inte ta det personligt som bara gör allting värre då jag känner att det är lönlöst att försöka nå fram.
Hur fan ska jag tänka för att inte ta illa upp, eller även om jag gör det att fortsätta försöka? För jag vet egentligen att det är det jag behöver göra.
Det här inlägget arkiverades automatiskt av Leddit-botten. Vill du diskutera tråden? Joina vår Lemmy-gemenskap på feddit.nu!
The original was posted on /r/sweden by /u/ssvenko at 2023-07-09 09:30:34+00:00.
Dinostra at 2023-07-09 14:25:29+00:00 ID:
jra2oe0Läs på mer om PTSD och hur det kan yttra sig. Och kommunicera, fråga om hon har saker som triggar igång det, hur hon identifierar när saker blir jobbiga. Lär dig av henne. Och var väldigt medveten om stress, stämning och måendet på en daglig basis.
När responsen blir att hon stänger av så har det redan gått för långt. Och om ni är irriterade och när du tar det personligt, så ta en paus, få lite distans till vad ni pratade om, formulera om frågan, ta henne på hennes ord och prata om saker lugnt, ge varandra tid att tänka igenom svar, och lyssna på svaret, även om det kommer 10 minuter efter frågan. Ge utrymme för att ta tillbaka något som blivit formulerat konstigt.
Det är tufft för er båda, men för henne så är den känslan större och farligare än för dig. Hon överlever där, du är bara irriterad. Och när du förstår hur hon känner så kommer du snabbt att inse att det du känner är en droppe i havet. Så då är det viktigare att vara där för henne och prata och lugna henne. Diskussionen är död då, och när ni står stadigt igen kan ni börja prata lugnt och sansat. Lita på varandra att ni inte kommer eskalera det. Utan möt upp med lugn och förståelse. När ni verkligen kan lita på varandra att en diskussion eller pratstund inte kommer eskalera så kommer allt bli så mycket enklare. Inga höjda röster, var med och se till att ni har tid att diskutera det ni behöver diskutera, om ni ska iväg om 15 minuter så säg att ni tar det på allvar, men fråga om ni kan ta det imorgon eller när ni har tid. Eller när det måste få komma ut, och även då, ge varandra utrymme att komma någonstans med diskussionen.
Det handlar så mycket om förståelsen, att identifiera saker tidigt och att lita på varandras sätt att hantera en diskussion och vardagen. Struktur och omtanke är också saker hjälper till, och det behöver inte vara stora saker, bara ett ankare som håller kvar en så man känner att man har lite kontroll i livet. Omtanken handlar ofta om att be om ursäkt om man kommer på att man gjort något som man kom på att hon har lite svårt med, glömde ställa bort en kaffekopp eller något liknande. För de där små sakerna kan leda till spiral för någon med PTSD. För den koppen kan leda till en diskussion, kan gå från diskussion till argument, från argument till våld osv. En sån spiral för en person med trauma och PTSD kan gå så otroligt fort, och leda till väldigt stora emotionella yttringar och utbrott. Och det är viktigt att vi förstår att det är på riktigt för henne. Det är inte en överreaktion för henne just där och då. Och då tar man bort koppen, sen sätter man en bit ifrån och pratar lugnt med henne och visar att det är ok, du förstår, du är där, det omedelbara problemet är borta. Ge utrymme, ge lugn. Sen får ni prata om dina saker när det är lugnare igen. , Anklaga inte, och berätta att du jobbar med att inte ta illa upp när hon stänger av, men att du förstår varför hon stänger av och att det är ok när hon gör det.
Fråga fråga fråga, lär lär lär.
Lugn och öppen kommunikation är det absolut bästa.
Det kommer kännas orättvist många gånger, men det är inget som är kopplat till dig. PTSD är bara något man måste lära sig om, och varje individ är annorlunda.
(Jag noterar att det kanske är upprepningar och lite hoppigt skrivet, ADHD och lite dåligt med tid här, men förhoppningsvis finns det något korn med info att hämta här i alla fall, du kommer ta dig förbi din egen ilska i de där situationerna, man lär sig. Min fru och jag firar 16år tillsammans nästa vecka, och det var tufft att lära mig hennes PTSD i början också, och med i början menade jag de första 2-3 åren, och här är vi)