IATA för att min svägerskas och hennes mans uppfostran gör mig heltokig? Min svägerska är förskollärare och tror helhjärtat på lågaffektivt bemötande, eller LAB. Ni har säkert hört om det i skolvärlden, man ska möta barn i hög affekt med låg affekt så att situationen lugnar sig.
Jag tror verkligen att LAB har sin plats och att man som förälder inte ska skrika på sina barn hela tiden. Att kommunicera och skapa förståelse mellan barn och förälder är bra och något jag kan skriva under på. Men ibland måste man ryta till mot barnen för att de ska fatta.
Ungen i fråga är en tjej på 4 år. Hon är kär och snäll men har en tendens till att inte lyssna och göra som hon bäst behagar och om hon inte får som hon vill blir det total härdsmälta. Så är ju typ alla barn, men det sker verkligen noll disciplin när saker går för lugnt. De vill aldrig höja rösten mot henne. Hon kan kommunicera och förstår rätt och fel och framför allt vad ordet nej betyder.
Precis suttit genom en lunch där flickan i fråga skrek genom hela för att ketchupen på hennes hamburgare inte låg rätt. Personligen tycker jag att man någonstans får ryta till mot ungen att om burgaren inte passar får hon vara tyst och låta bli att äta, men icke. Istället skulle de blidka henne hela vägen och göra om hamburgaren, men inget passade och hon fortsatte skrika.
Så här är det hela tiden. Är jag en opåläst stofil med föråldrad syn på uppfostran som stör mig på detta?
Det här inlägget arkiverades automatiskt av Leddit-botten. Vill du diskutera tråden? Joina vår Lemmy-gemenskap på feddit.nu!
The original was posted on /r/sweden by /u/qndry at 2023-07-07 11:21:41+00:00.
SolarPoweredKeyboard at 2023-07-07 14:35:48+00:00 ID:
jr11dn2Min inställning till mitt eget barn är den samma som jag haft till andras barn tidigare. Alla barn är inte 100% unika och att läggdags blir lite jobbigt sen är ingen ursäkt att låta ens barn leka rövare, exempelvis.
Var på ett lekland igår och ett par föräldrar försökte resonera med sin ~4-5 åring att man ska vänta på sin tur och inte putta undan andra barn från leksakerna. Det gick ju så där... Säg åt ungen att antingen gör du som du blir tillsagd eller så går vi därifrån. Och lyssnar han fortfarande inte så är det bara att ta honom i armen och gå därifrån. Sen gör man ett nytt försök nästa gång. Allting behöver inte vara rocket science hela tiden.
doomLoord_W_redBelly at 2023-07-07 16:59:33+00:00 ID:
jr1n5zgMånga orkar inte och det är så förståeligt. Problemet är att det finns föräldrar som har så låga krav på sig själva att om barnet är nöjdt så är man bra förälder, vilket såklart inte har något med föräldraskap att göra, ALLS.
Det är ett ypperligt bra sätt att intala sig själv att man är en bra förälder trots att man vet, eller en gång i tiden visste, att man inte gör rätt. Om man ger vika för man är sjuk eller måste upp om 3 timmar så vet man att man gör fel och ser därmed till att det blir en ovanlig avvikelse. Man behöver inte alltid lyckas men att ljuga för sig själv är jävligt onödigt.
Ditt exempel med leklandet är direkt störande på en helt annan nivå. På väg hem och hemma kommer det vara ett jävla liv om man drar därifrån i förtid såklart.
Men att låta sitt barn agera på ett sådant sätt mot andra barn för man inte orkar med det är fan inte okej. Vill du vara en toffel själv för det är bekvämt så får du vara det men det ska inga andra barn få lida för om du kan förhindra det.
Obligatorium1 at 2023-07-07 18:29:56+00:00 ID:
jr211koDå hade du turen att få ett barn som fungerar med dina metoder, skulle jag säga. Trevligt.
Tja, med vårt barn (ca 2,5 år) fungerar det alldeles utmärkt att resonera med henne om sådant. Vi behöver inga ultimatum - hon går att resonera med, eftersom hon är extremt tidig i sin språkutveckling och råkar vara lagd åt det hållet.
För ett barn som t.ex. inte är lika tidig i sin språkutveckling, eller är mer impulsiv, fungerar det säkert sämre. Det som är viktigt i ditt exempel är ju framför allt att man måste prioritera att inte störa andras upplevelse (d.v.s. oavsett vad som är bra för ditt barn, så är steg ett att få puttandet och leksaksstjälandet att upphöra omedelbart, sedan går man vidare till fostranssteget). Om det innebär att man tar ett samtal om varför man måste vänta på sin tur, eller om det innebär att man lyfter ungen och går till ett annat rum, spelar mindre roll - bara det avbryter störningen.