IATA för att min svägerskas och hennes mans uppfostran gör mig heltokig? Min svägerska är förskollärare och tror helhjärtat på lågaffektivt bemötande, eller LAB. Ni har säkert hört om det i skolvärlden, man ska möta barn i hög affekt med låg affekt så att situationen lugnar sig.
Jag tror verkligen att LAB har sin plats och att man som förälder inte ska skrika på sina barn hela tiden. Att kommunicera och skapa förståelse mellan barn och förälder är bra och något jag kan skriva under på. Men ibland måste man ryta till mot barnen för att de ska fatta.
Ungen i fråga är en tjej på 4 år. Hon är kär och snäll men har en tendens till att inte lyssna och göra som hon bäst behagar och om hon inte får som hon vill blir det total härdsmälta. Så är ju typ alla barn, men det sker verkligen noll disciplin när saker går för lugnt. De vill aldrig höja rösten mot henne. Hon kan kommunicera och förstår rätt och fel och framför allt vad ordet nej betyder.
Precis suttit genom en lunch där flickan i fråga skrek genom hela för att ketchupen på hennes hamburgare inte låg rätt. Personligen tycker jag att man någonstans får ryta till mot ungen att om burgaren inte passar får hon vara tyst och låta bli att äta, men icke. Istället skulle de blidka henne hela vägen och göra om hamburgaren, men inget passade och hon fortsatte skrika.
Så här är det hela tiden. Är jag en opåläst stofil med föråldrad syn på uppfostran som stör mig på detta?
Det här inlägget arkiverades automatiskt av Leddit-botten. Vill du diskutera tråden? Joina vår Lemmy-gemenskap på feddit.nu!
The original was posted on /r/sweden by /u/qndry at 2023-07-07 11:21:41+00:00.
doomLoord_W_redBelly at 2023-07-07 16:59:33+00:00 ID:
jr1n5zgMånga orkar inte och det är så förståeligt. Problemet är att det finns föräldrar som har så låga krav på sig själva att om barnet är nöjdt så är man bra förälder, vilket såklart inte har något med föräldraskap att göra, ALLS.
Det är ett ypperligt bra sätt att intala sig själv att man är en bra förälder trots att man vet, eller en gång i tiden visste, att man inte gör rätt. Om man ger vika för man är sjuk eller måste upp om 3 timmar så vet man att man gör fel och ser därmed till att det blir en ovanlig avvikelse. Man behöver inte alltid lyckas men att ljuga för sig själv är jävligt onödigt.
Ditt exempel med leklandet är direkt störande på en helt annan nivå. På väg hem och hemma kommer det vara ett jävla liv om man drar därifrån i förtid såklart.
Men att låta sitt barn agera på ett sådant sätt mot andra barn för man inte orkar med det är fan inte okej. Vill du vara en toffel själv för det är bekvämt så får du vara det men det ska inga andra barn få lida för om du kan förhindra det.