Tjena!
Har ett relativt välbetalt jobb och en sambo som jag trivs bra med. Jag arbetar skift inom vården (7-15 el 15-21) drygt 6-7h per dag med ytterliggare 1 timme pendling åt vardera håll. Utöver detta jobbar jag jour någon enstaka helgdag i månaden, 8-12h. Jag trivs bra med mitt jobb.
När jag kommer hem från ett dagpass är jag helt förstörd, apatisk och efter att jag lagat mat (eller min sambo som det oftast blir på vardagar) är det bara några timmar tills läggdags innan helvetet börjar igen. Jag har inte ens några barn som suger energi. Efter jobbet är jag en zombie vandrandes i hjärndimma. Sover jag en timme efter jobb blir det bars värre.
Jag har ingen energi över till någon hobby, än mindre att försöka ge mig på att träna. Vänner hinner jag inte träffa. På helgerna är det städning, inhandling av mat och tvätt. Enstaka dagar med grillning och glädje må hända. Ett restaurangbesök här och där..
Jag har turen att slippa denna rutin om 3-5 år då min ekonomi kommer tillåta det. Hur fan gör ni andra?
Det här inlägget arkiverades automatiskt av Leddit-botten. Vill du diskutera tråden? Joina vår Lemmy-gemenskap på feddit.nu!
The original was posted on /r/sweden by /u/Secure_Address_419 at 2023-07-05 04:53:12+00:00.
SoggyEquipment200 at 2023-07-05 06:24:43+00:00 ID:
jqq6dlw
Jag, och många andra, orkar inte egentligen. Jag tycker det blev värre efter att jag skaffade barn. Trodde det skulle vara en trevligt tillvaro att vara föräldraledig men det är ännu värre än att jobba. Nu går ungarna på förskola och det är ett jävla pussel att lägga. Njut av tiden efter jobbet där du kan ha hjärndimma och vila, det är min högsta dröm att kunna ta det lugnt efter jobbet.
konstanten at 2023-07-05 09:19:20+00:00 ID:
jqqj3lg
Både jag och sambon har gått ner på 75 % efter vi fått batn. Jag kan verkligen rekommendera detta om ni har möjligheten: jag är fortfarande slut eftet läggning vissa dagar, men livspusslet är betydligt lättare och man får mer kvalitets- och kvantitetstid med partnern och barnen
Creepy_Line3977 at 2023-07-05 09:03:22+00:00 ID:
jqqhyrq
Fy farao för att vara föräldraledig! Jag var överlycklig den dagen äldsta var runt åtta månader (vi skulle dela rakt av men ungen förstörde planerna med att bli prematurbarn) och jag sa varsågod och lycka till och lämnade gladeligen över pyret till hennes far.
neil_thatAss_bison at 2023-07-05 08:29:01+00:00 ID:
jqqfjli
Har en tvååring.. älskar honom mer än allt, men det blir fan inte några syskon det kan jag lova 😅
Viidrig at 2023-07-05 07:17:53+00:00 ID:
jqqadz8
Det här är anledningen till att jag gick, nä jag sprang fan, rakt in i väggen. Nu har det gått tre år av heltidssjukskrivning och jag är kanske 30-35% av mig själv igen. 0/10 rekommenderar den här vägen.
Kommer aldrig kunna jobba heltid igen antagligen, men kan ju fetglömma att gå i pension :))))
fiddz0r at 2023-07-05 09:27:36+00:00 ID:
jqqjolt
Uff var där också, men jag fick sparken istället för sjukskrivning så mitt enda val var att söka nytt. Tog 7 år att friska till och ett självmordsförsök. Helt sjukt hur arbetsgivare behandlar unga
smekaren at 2023-07-05 15:57:42+00:00 ID:
jqrqs5g
Fy fan. Hoppas allt är bra nu!
Jag åkte på en väldigt "mild" utbrändhet, tror jag reagerade tidigt, men OJ vad man blir varse om hur jävla lite man betyder för arbetsgivaren så fort man inte är till någon nytta längre.
Viidrig at 2023-07-05 10:42:45+00:00 ID:
jqqp9rc
Nä fy fan! Beklagar verkligen att du försattes i den situationen. Du behöver så klart inte svara om du inte vill, men vill du dela med dig av ditt återfrisknande så att säga?
fiddz0r at 2023-07-05 17:04:18+00:00 ID:
jqs0xj7
Efter mitt självmordsförsök blev jag inlagd på psyket en månad, och fick nån jätteeffektiv antidepressiv som gjorde att jag blev gladare än jag kännt mig på 7 år på bara två veckor. Men den har tusen biverkningar så den går inte riktigt att att leva med, så när den började ge effekt fick jag börja med en annan som heter venlafaxin och den har jag gått på nu i cirka 7 år. Jag har sällan ångest men samtidigt känns det som att den gör att man håller dig på en mer jämn nivå. Blir aldrig för glad (kan man vara det?) Eller för ledsen.
Det är inte optimalt men det är bättre än det var när jag var deprimerad. Men tack vare det orkade jag ta tag i mitt liv och började plugga och nu har jag ett jobb jag älskar. Så det låter konstigt men att försöka ta mitt liv är det bästa jag gjort för efter det har jag aldrig mått så dåligt igen
Lojaas at 2023-07-05 09:06:56+00:00 ID:
jqqi7ut
Jobbigt att vara vuxen
Prohability at 2023-07-05 09:20:21+00:00 ID:
jqqj60y
Var det barn som fick dig att gå in i väggen eller situation på jobbet?
Viidrig at 2023-07-05 10:40:46+00:00 ID:
jqqp3y2
Kombinationen var det. Pluggade då och det var början av covid. Barnet (då 1.5 år) var hemma pga orelaterade symptom och jag skrev uppsats på avancerad nivå. Det gick ungefär så bra som man kan föreställa sig.
nidvs at 2023-07-05 10:21:42+00:00 ID:
jqqnmmf
Exakt detta. Plus att vi fick ett barn med NPF. Min fru gick in i väggen för några år sen, men ska äntligen börja studera. Så jag behöver bara hålla ut i två år till så kan jag äntligen ge in för min totala utmattning och få vara den som återhämtar sig några år. Jag räknar kallt med att vi kommer få turas om såhär resten av våra liv.
xoldsteel at 2023-07-05 14:38:37+00:00 ID:
jqrf8d1
Får man fråga om graden av Npf? Jag har högfungerande Npf och pluggar på heltid på universitetet, till fritidslärare och har även jobbat på heltid. Men har jobbat på daglig verksamhet och gruppbostad och sett ett väldigt spann, och väldigt engagerade föräldrar. Npf föräldrar är ofta de bästa föräldrarna med otrolig kunskap om sina barn! Tyvärr får de ofta skit också och får kämpa mot myndigheter...
Slow_Marionberry_911 at 2023-07-05 06:48:20+00:00 ID:
jqq8400
Känns skönt att se någon annan skriva det. Har semester just nu och håller på att få panik av att vara hemma med ungarna hela dagen. Längtar tillbaka till jobbet 😅
ElysianWinds at 2023-07-05 14:36:27+00:00 ID:
jqrexk1
Menar absolut inte detta som en attack eller nån form av kritik nu, men varför skaffade du barn? Ångrar du dig eller är det något annat?
Jag personligen kan inte förstå mig på det eftersom det inte verkar finnas någon upside med det och allt jag hör egentligen är att det suger själen ur föräldrarna osv.
SantaPreferPepsi at 2023-07-05 07:41:01+00:00 ID:
jqqc34u
Fascineras av hur självklart det är för "alla" att skaffa barn. Just det du beskriver är tankar jag har om att inte skaffa kids. Är ju så skönt att ha sin egna frihet..
fiddz0r at 2023-07-05 09:29:21+00:00 ID:
jqqjt4a
Håller med dig. Jag vill bara kunna resa och ha det gött på kvällar och helger och det blir betydligt svårare med barn. Tror många skaffar barn för att "alla" andra gör det och vi har sån hög konformitet i Sverige
lingonn at 2023-07-05 15:02:30+00:00 ID:
jqrimqm
Något allvarligt fel med samhället när den mest grundläggande funktionen hos alla levande organismer ses som något att undvika. Om alla tänkte såhär skulle mänskligheten vara helt utrotad inom hundra år.
PragmaticTree at 2023-07-05 10:18:22+00:00 ID:
jqqndnf
Verkligen. Också intressant hur jobbigt folk verkar ha det här i kommentarerna, men att det ändå på något sätt är "värt" det, och att man ständigt måste säga att man "älskar sina barn ändå". Ohälsosam kultur där man förväntas göra något som förändrar hela sitt liv, och att man förväntas lida om det är det man gör. Att det bara en del av grejen liksom. Min personliga mardröm.
SantaPreferPepsi at 2023-07-05 10:37:57+00:00 ID:
jqqovtu
Exakt så, man hör/läser massa negativt kring kids. Ingen sömn, laga mat, stress, inte ha tid för sig själv, pengar. osvosv.. Det enda positiva men hör är "det är värt det, man får ju kärlek". Ja det kan man ju få av exempelvis bara sin partner? som också klarar sig själv. Jag tror väldigt många ångrar att skaffa kids men inte vågar säga det högt.
Inevitable_Bike374 at 2023-07-05 12:11:53+00:00 ID:
jqqx9pi
tror det är som med alkohol. Man läser att folk får cancer, blir feta. Spyr över hela golvet, bakis. etc. MEN att drika alkohol är endå ganska kul och de flesta tycker det är värt.
Oeresundsbo at 2023-07-05 13:58:07+00:00 ID:
jqr9qow
Det må låta arrogant, men folk som inte själva har barn förstår inte den kärleken man får till sina barn. Att få barn har varit det tuffaste jag har upplevt men samtidigt utan tvekan det mest meningsfulla. Tror mycket få människor ångrar att de får barn (även om man definitivt gör det i enskilda stunder) trots att man offrar mycket på det.
Rumpenstilski at 2023-07-05 11:53:01+00:00 ID:
jqqvdq8
Om jag hade råd med det ,skulle jag stanna hemma med barnen tills dom börjar skolan. Det är tufft som fan att vara småbarnsföräldra men jag diggar det. Det är inte barn som är problemet, det är allt annat runtomkring.
timpakay at 2023-07-05 07:57:18+00:00 ID:
jqqd9o7
Ändå skaffar men fler för man tycker helheten är värd det. Ha det i åtanke.
Alarming_Employee315 at 2023-07-05 08:24:18+00:00 ID:
jqqf7hu
Varför inte bara adoptera bort de jobbiga åren? Win win
Butterflyneedle at 2023-07-05 08:17:34+00:00 ID:
jqqepxl
Den kommer igen, men det tar 7-12 år berorende på barnet. Deltid är också en livräddare om man klarar det ekonomiskt, så kan man stöka bort lite tvätt/städning och laga mat i rimlig tid så kvällen ändå får ägnas åt återhämtning. Sedan är inte barn för alla, utan man måste vara villig att spendera tid åt att leka, läsa, sköta m.m och får åsidosätta mer tidskrävande hobbies under åren de är små.
SolarPoweredKeyboard at 2023-07-05 08:24:47+00:00 ID:
jqqf8qm
Att ha barn är både det bästa och det sämsta som hänt mig. På sikt kanske de negativa aspekterna blir färre (brist på sömn, ingen egentid, hålet i plånboken, oron och stressen, m.m) men jag misstänker att de kommer ersättas av annan oro istället.
Reteps82 at 2023-07-05 10:06:41+00:00 ID:
jqqmijk
Små barn, små bekymmer. Stora barn, stora bekymmer. Tyvärr sant men det kommer du märka