Tjena!
Har ett relativt välbetalt jobb och en sambo som jag trivs bra med. Jag arbetar skift inom vården (7-15 el 15-21) drygt 6-7h per dag med ytterliggare 1 timme pendling åt vardera håll. Utöver detta jobbar jag jour någon enstaka helgdag i månaden, 8-12h. Jag trivs bra med mitt jobb.
När jag kommer hem från ett dagpass är jag helt förstörd, apatisk och efter att jag lagat mat (eller min sambo som det oftast blir på vardagar) är det bara några timmar tills läggdags innan helvetet börjar igen. Jag har inte ens några barn som suger energi. Efter jobbet är jag en zombie vandrandes i hjärndimma. Sover jag en timme efter jobb blir det bars värre.
Jag har ingen energi över till någon hobby, än mindre att försöka ge mig på att träna. Vänner hinner jag inte träffa. På helgerna är det städning, inhandling av mat och tvätt. Enstaka dagar med grillning och glädje må hända. Ett restaurangbesök här och där..
Jag har turen att slippa denna rutin om 3-5 år då min ekonomi kommer tillåta det. Hur fan gör ni andra?
Det här inlägget arkiverades automatiskt av Leddit-botten. Vill du diskutera tråden? Joina vår Lemmy-gemenskap på feddit.nu!
The original was posted on /r/sweden by /u/Secure_Address_419 at 2023-07-05 04:53:12+00:00.
Viidrig at 2023-07-05 10:42:45+00:00 ID:
jqqp9rcNä fy fan! Beklagar verkligen att du försattes i den situationen. Du behöver så klart inte svara om du inte vill, men vill du dela med dig av ditt återfrisknande så att säga?
fiddz0r at 2023-07-05 17:04:18+00:00 ID:
jqs0xj7Efter mitt självmordsförsök blev jag inlagd på psyket en månad, och fick nån jätteeffektiv antidepressiv som gjorde att jag blev gladare än jag kännt mig på 7 år på bara två veckor. Men den har tusen biverkningar så den går inte riktigt att att leva med, så när den började ge effekt fick jag börja med en annan som heter venlafaxin och den har jag gått på nu i cirka 7 år. Jag har sällan ångest men samtidigt känns det som att den gör att man håller dig på en mer jämn nivå. Blir aldrig för glad (kan man vara det?) Eller för ledsen.
Det är inte optimalt men det är bättre än det var när jag var deprimerad. Men tack vare det orkade jag ta tag i mitt liv och började plugga och nu har jag ett jobb jag älskar. Så det låter konstigt men att försöka ta mitt liv är det bästa jag gjort för efter det har jag aldrig mått så dåligt igen