En idé på hur jag tycker Hollywood borde hantera klimatkrisen: med optimistisk grabbkåthet. Det måste såklart börja med en total katastrof då vi människor medvetet väljer att låtas kokas som grodor. Vi måste såklart vakna upp med en smäll. Första akten är då såklart smällen:
Första akten:
Maj 2027, El Niño har gett oss ständigt nya rekord men det hade bara lett till samma rubriker vi hunnit bli vana vid; värmeböljor, skogsbränder, smältande isar. 1,5 graders uppvärmning passerades första gången redan 2024 och politikerna dividerade fortfarande om detaljerna.
Väderprognoserna pekade nu på en enorm värmebölja över Indien mot mitten av månaden. Hur länge den skulle bli kvar vågade man inte gissa på nu men med toppar runt 55 grader skulle den bli direkt farligt för gamla och äldre. Varningar började gå ut om att vidta åtgärder. Delstaten Uttar Pradesh skulle drabbas av de högsta temperaturerna.
Tre dagar in hade temperaturerna stigit till över 50 grader i stora delar av delstaten, prognoserna pekade nu på att värmen skulle ligga kvar i upp till tre veckor till. Det kallades den tusenåriga värmeböljan i de regionala medierna. I västvärlden var det än så länge inte mer än en notis i tidningarnas utkanter. Någonstans nämnde en klimatforskare att detta inte längre kunde beskrivas som en tusenårig värmebölja då klimatet förändrats så pass redan att detta skulle komma att bli ett återkommande fenomen.
En vecka in så syntes ingen förbättring, temperaturerna var ofta uppe och ibland över 55 grader nu. Rapporter började komma in om fallerande elnät till följd över överbelastning. Tankbilar med diesel började prioriteras om in i regionen för att täcka det snabbt stigande behovet av bränsle till generatorerna som höll luftkonditioneringen igång - en nu bokstavligen livsviktig form av infrastruktur.
Rapporter från byar på landsbygden började ramla in: dieseln var slut, tankerbilarna kom inte fram då motorerna hade gett upp. Inom ett dygn förändrades rapporterna: barnen och de gamla dör. Hela byar ligger döda eller döende i de lokala sjöarna där de sökt skydd mot värmen. Men även stillastående vatten hade hunnit bli långt över kroppstempererat om det inte var floder. Nu var 80% av elnätet i hela regionen nere. Militären kallades in, regeringen bad om internationell hjälp att få in transformatorer som behövde bytas ut, installatörer, ingenjörer, läget var akut. Alla försök att få igång elnätet försvårades av att personalen bara kunde jobba utomhus korta stunder eller på nätterna.
Det var svårt att veta vad som hände under de här veckorna, världen hade fått ögonen på de långa karavanerna med bilar och bussar som ringlade sig ut ur delstaten. 300 miljoner människor försökte fly värmen men många fastnade i köerna. Bränslet tog slut. Busslaster med människor flöt i varje vattendrag längs med de igenkorkade vägarna. Helikoptrar kunde förmedla bilderna till omvärlden men skalan gick inte ännu att få grepp om.
Den 15e juni kom så de första dagarna när värmen sjönk under 35 grader under natten, runt 40 dagtid. Vindarna tog fart igen och förde ner svalare temperaturer från norr.
Första uppskattningarna började rulla in. Över 25 miljoner döda. Teleoperatörerna sammanställde sin egna data och uppskattade att de hade 40 miljoner färre aktiva användare jämfört med förra månaden. Datan läckte till media och rubrikerna lät inte vänta på sig: 40 MILJONER DÖDA PÅ EN MÅNAD. DÖDLIGASTE MÅNADEN I MÄNSKLIGHETENS HISTORIA. KLIMATKRISEN ÄR HÄR.
Andra akten:
AMERIKA! FUCK YEAH!!
Två timmar montage av rullande klimatkriser, flyktingströmmar, FN-möten, vattenkrig och GIGANTISKA BYGGPROJEKT! Ni vet den där fasen man själv alltid vill se som grabb med ett RTS-spelande i bakgrunden: uppbyggnaden av något bättre.
Hur jättarna Kina, Europa och USA - de som styr alla pengar - plötsligt har handlingskraft och förståelse för allvaret. Där politiken inte står ivägen utan istället tävlar och samarbetar. Där alla spelare vill visa sig störst om bäst på att lösa problemet och där finansmarknaderna efter den initiala kraschen fullständigt dränker företag i förnyelsebara energibranschen med pengar.
Koldioxidlagringsprojekt för hundratals miljarder byggs, svaveldioxid börjar tillåtas i fartygsbränsle igen för att köpa tid (Aah, kontrovers!), sol och vind-tillstånd hamras igenom världen över. Den första fabriken för SMR byggs i kina på under ett år. Ingen vågar köpa från dem men USA öppnar sin första fabrik året efter och Europa året efter det. Fusionsbolagen har plötsligt oändligt med kreditlinor och statliga stöd. Avsaltningsanläggningar med tillhörande SMR byggs längs hela världen.
Global BNP rusar och med det välståndet och filmen slutar med att temperaturerna börjar sjunka igen. Redo för uppföljaren: ISTIDEN!
Och till de som säger att det är omöjligt: WWII. Skalan på den globala omställningen - speciellt i USA - från konsumtionsproduktion till krigsproduktion berättar allt vi behöver veta om vad mänskligheten är kapabel till. Vi produktionskapacitet idag jämfört med 1940 är typ 50 gånger större (stoooor höftning, 10x bara i USA) Vi kan lösa det här och jag är naivt optimistisk om att vi kommer lösa det. Och desto längre vi väntar desto mer episk kommer den verkliga montage-scenen att bli.
Hollywood borde anamma detta och skapa något episkt. Låt oss se det förverkligas genom en film så vi kan våga tro på en framtid! Då kanske jag vågar skaffa ett barn till också.
Det var min torsdagstanke.
TLDR: En fet film om hur mänskligheten räddar sig själv från klimatkrisen genom att bygga en massa feta saker samtidigt som massor miljoner dör i katastrofer och krig.
Det här inlägget arkiverades automatiskt av Leddit-botten. Vill du diskutera tråden? Joina vår Lemmy-gemenskap på feddit.nu!
The original was posted on /r/sweden by /u/oskarege at 2023-07-06 15:41:00+00:00.