En idé på hur jag tycker Hollywood borde hantera klimatkrisen: med optimistisk grabbkåthet. Det måste såklart börja med en total katastrof då vi människor medvetet väljer att låtas kokas som grodor. Vi måste såklart vakna upp med en smäll. Första akten är då såklart smällen:
Första akten:
Maj 2027, El Niño har gett oss ständigt nya rekord men det hade bara lett till samma rubriker vi hunnit bli vana vid; värmeböljor, skogsbränder, smältande isar. 1,5 graders uppvärmning passerades första gången redan 2024 och politikerna dividerade fortfarande om detaljerna.
Väderprognoserna pekade nu på en enorm värmebölja över Indien mot mitten av månaden. Hur länge den skulle bli kvar vågade man inte gissa på nu men med toppar runt 55 grader skulle den bli direkt farligt för gamla och äldre. Varningar började gå ut om att vidta åtgärder. Delstaten Uttar Pradesh skulle drabbas av de högsta temperaturerna.
Tre dagar in hade temperaturerna stigit till över 50 grader i stora delar av delstaten, prognoserna pekade nu på att värmen skulle ligga kvar i upp till tre veckor till. Det kallades den tusenåriga värmeböljan i de regionala medierna. I västvärlden var det än så länge inte mer än en notis i tidningarnas utkanter. Någonstans nämnde en klimatforskare att detta inte längre kunde beskrivas som en tusenårig värmebölja då klimatet förändrats så pass redan att detta skulle komma att bli ett återkommande fenomen.
En vecka in så syntes ingen förbättring, temperaturerna var ofta uppe och ibland över 55 grader nu. Rapporter började komma in om fallerande elnät till följd över överbelastning. Tankbilar med diesel började prioriteras om in i regionen för att täcka det snabbt stigande behovet av bränsle till generatorerna som höll luftkonditioneringen igång - en nu bokstavligen livsviktig form av infrastruktur.
Rapporter från byar på landsbygden började ramla in: dieseln var slut, tankerbilarna kom inte fram då motorerna hade gett upp. Inom ett dygn förändrades rapporterna: barnen och de gamla dör. Hela byar ligger döda eller döende i de lokala sjöarna där de sökt skydd mot värmen. Men även stillastående vatten hade hunnit bli långt över kroppstempererat om det inte var floder. Nu var 80% av elnätet i hela regionen nere. Militären kallades in, regeringen bad om internationell hjälp att få in transformatorer som behövde bytas ut, installatörer, ingenjörer, läget var akut. Alla försök att få igång elnätet försvårades av att personalen bara kunde jobba utomhus korta stunder eller på nätterna.
Det var svårt att veta vad som hände under de här veckorna, världen hade fått ögonen på de långa karavanerna med bilar och bussar som ringlade sig ut ur delstaten. 300 miljoner människor försökte fly värmen men många fastnade i köerna. Bränslet tog slut. Busslaster med människor flöt i varje vattendrag längs med de igenkorkade vägarna. Helikoptrar kunde förmedla bilderna till omvärlden men skalan gick inte ännu att få grepp om.
Den 15e juni kom så de första dagarna när värmen sjönk under 35 grader under natten, runt 40 dagtid. Vindarna tog fart igen och förde ner svalare temperaturer från norr.
Första uppskattningarna började rulla in. Över 25 miljoner döda. Teleoperatörerna sammanställde sin egna data och uppskattade att de hade 40 miljoner färre aktiva användare jämfört med förra månaden. Datan läckte till media och rubrikerna lät inte vänta på sig: 40 MILJONER DÖDA PÅ EN MÅNAD. DÖDLIGASTE MÅNADEN I MÄNSKLIGHETENS HISTORIA. KLIMATKRISEN ÄR HÄR.
Andra akten:
AMERIKA! FUCK YEAH!!
Två timmar montage av rullande klimatkriser, flyktingströmmar, FN-möten, vattenkrig och GIGANTISKA BYGGPROJEKT! Ni vet den där fasen man själv alltid vill se som grabb med ett RTS-spelande i bakgrunden: uppbyggnaden av något bättre.
Hur jättarna Kina, Europa och USA - de som styr alla pengar - plötsligt har handlingskraft och förståelse för allvaret. Där politiken inte står ivägen utan istället tävlar och samarbetar. Där alla spelare vill visa sig störst om bäst på att lösa problemet och där finansmarknaderna efter den initiala kraschen fullständigt dränker företag i förnyelsebara energibranschen med pengar.
Koldioxidlagringsprojekt för hundratals miljarder byggs, svaveldioxid börjar tillåtas i fartygsbränsle igen för att köpa tid (Aah, kontrovers!), sol och vind-tillstånd hamras igenom världen över. Den första fabriken för SMR byggs i kina på under ett år. Ingen vågar köpa från dem men USA öppnar sin första fabrik året efter och Europa året efter det. Fusionsbolagen har plötsligt oändligt med kreditlinor och statliga stöd. Avsaltningsanläggningar med tillhörande SMR byggs längs hela världen.
Global BNP rusar och med det välståndet och filmen slutar med att temperaturerna börjar sjunka igen. Redo för uppföljaren: ISTIDEN!
Och till de som säger att det är omöjligt: WWII. Skalan på den globala omställningen - speciellt i USA - från konsumtionsproduktion till krigsproduktion berättar allt vi behöver veta om vad mänskligheten är kapabel till. Vi produktionskapacitet idag jämfört med 1940 är typ 50 gånger större (stoooor höftning, 10x bara i USA) Vi kan lösa det här och jag är naivt optimistisk om att vi kommer lösa det. Och desto längre vi väntar desto mer episk kommer den verkliga montage-scenen att bli.
Hollywood borde anamma detta och skapa något episkt. Låt oss se det förverkligas genom en film så vi kan våga tro på en framtid! Då kanske jag vågar skaffa ett barn till också.
Det var min torsdagstanke.
TLDR: En fet film om hur mänskligheten räddar sig själv från klimatkrisen genom att bygga en massa feta saker samtidigt som massor miljoner dör i katastrofer och krig.
Det här inlägget arkiverades automatiskt av Leddit-botten. Vill du diskutera tråden? Joina vår Lemmy-gemenskap på feddit.nu!
The original was posted on /r/sweden by /u/oskarege at 2023-07-06 15:41:00+00:00.
hallonlakrits at 2023-07-06 15:59:35+00:00 ID:
jqwk4uvNej tänka positivt är inte vad som behövs, tänka realistiskt är vad som behövs.
Det finns inga quick-fixes, det finns inga maskinella sätt att lösa problemet, lösningen är en ganska tråkig nollning av utsläppen och då stannar vi kvar på den höga nivå vi nu har med 400 ppm CO2.
Quick fixes det är typ plåster, att snabbt som attan bygga kommunala luftkonditionerade utrymmen på platser där våt temperaturerna annars tillagar folk levande.
https://news.climate.columbia.edu/wp-content/themes/sotp-foundation/dataviz/heat-humidity-map/
oskarege (OP) at 2023-07-06 16:08:41+00:00 ID:
jqwlil5Wtf… hur tror du vi når netto noll egentligen? Genom att stänga av världen? Plantera träd? Vi behöver göra precis allt samtidigt och fort. (Träd inkluderat i det) i det ingår att vi behöver öka energiproduktionen (den rena) enormt. Att nå netto noll kommer kräva att vi bisarrt nog bygger mer än någonsin. Det är ingen Quick fix att ställa om hela mänskligheten till något som kan överleva långsiktigt.
Och jo, det är klart som fan positiva tankar också behövs. Vi är åtta miljarder människor, det borde finnas utrymme för mer än bara dyster realism
hallonlakrits at 2023-07-06 16:14:31+00:00 ID:
jqwmezfI den trenden vi har så bär det åt det ja. Eller att vi helt enkelt inte klarar det.
I rika sverige så kunde vi inte ens blanda ut bränslet med biobränsle för det gjorde priset några kronor för högt, sedan blev växlingskursen mot dollar så usel att vi har dyrt bränsle ändå.
Jag har plats för dyster realism eftersom folk intalar sig att det finns någon enkel lösning på problemet.
oskarege (OP) at 2023-07-06 16:24:24+00:00 ID:
jqwnye2Fast då har du redan gett upp ju. Att lösa detta genom att stänga av världen innebär massdöd, krig, revolutioner och total samhällskollaps.
Vi måste framåt för att kunna lösa detta, vill du vältra dig i misär och uppgivenhet får du såklart göra det. Jag är övertygad om att vi kan vända det. Och filmen kommer bli episk
hallonlakrits at 2023-07-06 16:37:46+00:00 ID:
jqwq1ghMen du behöver realism för du måste förstå vad som faktiskt kan göra något åt CO2 nivån i atmosfären. Det är dystert att sprida positivt tänkande där man lurar tittarna i att tekniska quick-fix lösningen finns.
CCS har inte potential nog, det går åt enorma mängder energi för att ens driva något som ska greenwasha något fossilföretags marknadsföring genom att fånga in en promille av utsläppen som de tjänar in på. De är inte alls intresserade att deras fossila bränslen ska betala hela kostnaden att CCS:a hela utsläppen.
Ett kärnkraftverk gör ingen nytta för det som inte är eldrivet. Men även där är kärnkraft mer av en kukmätargrej, se bara alla som vill ha kärnkraft byggt i Sverige istället för länder som har riktigt usel elproduktion.
oskarege (OP) at 2023-07-06 16:58:21+00:00 ID:
jqwta0pDetaljerna du lyfter fram känns menlöst att besvara, jag lyfte enklare exempel i min original-prata.
Men jag kan inte hjälpa att ifrågasätta din kritik av optimism. Utan hopp om att det är möjligt att vända skutan så kommer ingenting att ske. Varför försöka om det är för sent?
Och jag tror dessutom du har fel. Jag förstår skalan på det. Jag förstår att CCS är för dåligt (just nu). Att kärnkraft är för komplext (just nu). Att elektrifieringen måste till alla områden och att tex elnät inte klarar det (just nu). Att greenwashing är verkligheten (just nu). Att CO2-skatter är en önskedröm (just nu).
Alla system vi är beroende av i världen har vi själva skapat och vi kan därför förändra dem eller i många fall rent av ersätta dem. Men man måste ju våga hoppas på att det är möjligt för att ens orka ta tag i det.
Eller ska vi bli sura på Hollywood när de visar romantiska komedier eftersom att det är orealistiskt? Om så är fallet tänker jag att din åsikt kan avfärdas som en buttergöcks sura tankar.
Common-Wish-2227 at 2023-07-06 18:31:34+00:00 ID:
jqx7u3eGe dig. De här människorna, och det finns oändliga mängder av dem, är ute efter att använda klimatkrisen för sina egna politiska syften, i allmänhet någon form av auktoritärt samhälle, till vänster eller höger. Iden är "det finns inget hopp, men vi måste ändå straffa oss själva för vårt syndfulla leverne" -> "vi måste göra något, och att införa diktatur/pausa demokratin ett tag, är något, alltså måste vi göra det" -> "eftersom jag tycker rätt borde jag få vara i den nya överklassen". De vill inte se att ett fritt och öppet samhälle är precis enda chansen som finns att göra något åt krisen, och att kärnkraft är det enda sättet att producera tillräckligt med energi för vad vi behöver göra. Och... att om det inte finns hopp, så kan vi lika gärna skita i det.