Tjena!
Har ett relativt välbetalt jobb och en sambo som jag trivs bra med. Jag arbetar skift inom vården (7-15 el 15-21) drygt 6-7h per dag med ytterliggare 1 timme pendling åt vardera håll. Utöver detta jobbar jag jour någon enstaka helgdag i månaden, 8-12h. Jag trivs bra med mitt jobb.
När jag kommer hem från ett dagpass är jag helt förstörd, apatisk och efter att jag lagat mat (eller min sambo som det oftast blir på vardagar) är det bara några timmar tills läggdags innan helvetet börjar igen. Jag har inte ens några barn som suger energi. Efter jobbet är jag en zombie vandrandes i hjärndimma. Sover jag en timme efter jobb blir det bars värre.
Jag har ingen energi över till någon hobby, än mindre att försöka ge mig på att träna. Vänner hinner jag inte träffa. På helgerna är det städning, inhandling av mat och tvätt. Enstaka dagar med grillning och glädje må hända. Ett restaurangbesök här och där..
Jag har turen att slippa denna rutin om 3-5 år då min ekonomi kommer tillåta det. Hur fan gör ni andra?
Det här inlägget arkiverades automatiskt av Leddit-botten. Vill du diskutera tråden? Joina vår Lemmy-gemenskap på feddit.nu!
The original was posted on /r/sweden by /u/Secure_Address_419 at 2023-07-05 04:53:12+00:00.
slorpa at 2023-07-05 05:59:05+00:00 ID:
jqq4lukVar likadan, insåg efter terapi att jag faktiskt gick och bar på enorma mängder ångest och rädslor under ytan pga olösta trauman och pissig uppväxt. Detta hade jag ingen aning om. Hade ingen aning om heller hur mycket energi det tog att bära på, och hur ett jobb ovanpå det var helt enkelt för mycket för vad en människa kan klara av.
Insåg inget av detta eftersom jag inte visste bättre. Nu efter terapi så har jag mer energi, och börjar förstå hur folk pallar, och har energi för saker.
Marmelado at 2023-07-05 08:51:34+00:00 ID:
jqqh4o1Samma uppelevelse har jag haft i etapper, men nu jag har turen att bemöta detta under min ledighet detta sommarlov.
Det sjuka med terapi är att man genom en väldigt enkel (men jobbig) åtgärd- samtal- får så otroligt mycket tillbaka som följer med en varje medvetna stund man tillbringar. Man kan fokusera på saker som aldrig förr och vara medveten i nuet på ett genuint sätt utan inre motståndskraft som annars vanligtvis dissocierar en. Och den stora insikten som undersyrar allt man lär sig inom terapi, oavsett vad besöken handlar om, är att alla komplexa regler och coping-mekanismer man lärt sig under sin trasiga uppväxt inte behövs för att ha en hälsosam tillvaro; den präglas istället av enkelhet. Svaren på dina (våra) känsloproblem är egentligen ganska enkla- men innan man pratat med någon som skickligt kan spegla ens tankar så är vi oförmögna att se utanför vår coping-inlärda tankevirvel. Att vara sårbar är likgiltigt med döden och man upplever inte att det finns någonting man kan göra när olyckan är framme, förutom att med all makt förhindra att den inträffar genom att stänga in oss själva bakom tankeregler och avtrubbning för evigt.
slorpa at 2023-07-05 13:58:50+00:00 ID:
jqr9u0wAbsolut. Det är den bästa investering man kan göra för sig själv. Främst i ren livskvalité men också i att man orkar göra mer som också betalar igen både ekonomiskt och färdighetsmässigt.
Allt du säger klingar så sant - alla sanningar man lär sig är så "enkla", men så svåra att ta till sig på djupet, men när man väl lyckas så är det svårt att se hur det någonsin var problematiskt och livet blir så mycket enklare.
Jag är inte helt där ännu i alla aspekter, men går framåt. Jag önskar dig väl i ditt kämpande.
Marmelado at 2023-07-05 14:08:51+00:00 ID:
jqrb4t1Dito.
Önskar dig också lycka till på vägen mot trygghet. <3
aninconvenientpoo at 2023-07-05 08:55:55+00:00 ID:
jqqivbfÄr du mig? :p
Jag insåg samma sak och att jag jobbade på så för att bevisa att jag är bra nog samt att jag hade så mycket social ångest där mycket energi gick åt att läsa av andras beteende etc.
Det var mycket som jag tog itu när jag gick in i väggen och började öppna upp möjligheten att det är jag som behöver ändras i djupet. Att gå runt argt på alla andra var inte vägen framåt längre…