Tjena!
Har ett relativt välbetalt jobb och en sambo som jag trivs bra med. Jag arbetar skift inom vården (7-15 el 15-21) drygt 6-7h per dag med ytterliggare 1 timme pendling åt vardera håll. Utöver detta jobbar jag jour någon enstaka helgdag i månaden, 8-12h. Jag trivs bra med mitt jobb.
När jag kommer hem från ett dagpass är jag helt förstörd, apatisk och efter att jag lagat mat (eller min sambo som det oftast blir på vardagar) är det bara några timmar tills läggdags innan helvetet börjar igen. Jag har inte ens några barn som suger energi. Efter jobbet är jag en zombie vandrandes i hjärndimma. Sover jag en timme efter jobb blir det bars värre.
Jag har ingen energi över till någon hobby, än mindre att försöka ge mig på att träna. Vänner hinner jag inte träffa. På helgerna är det städning, inhandling av mat och tvätt. Enstaka dagar med grillning och glädje må hända. Ett restaurangbesök här och där..
Jag har turen att slippa denna rutin om 3-5 år då min ekonomi kommer tillåta det. Hur fan gör ni andra?
Det här inlägget arkiverades automatiskt av Leddit-botten. Vill du diskutera tråden? Joina vår Lemmy-gemenskap på feddit.nu!
The original was posted on /r/sweden by /u/Secure_Address_419 at 2023-07-05 04:53:12+00:00.
Foraning at 2023-07-05 05:06:43+00:00 ID:
jqq22t6
Tänk på att vi är olika känsliga för intryck och press på jobbet. Vi har även skilda förutsättningar för återhämtning på fritiden. Således kommer vissa vara pigga efter jobbet medan andra är mer slitna. En del saker kan man jobba med, en del grejer får man acceptera.
LostHikerPants at 2023-07-05 06:48:18+00:00 ID:
jqq83wp
Vad är det man får acceptera? Att ha ett liv där man alltid är trött? Det låter inte rimligt.
07-16 mån-fre är verkligen inte för alla.
Foraning at 2023-07-05 06:53:14+00:00 ID:
jqq8hyl
Saker som inte går att förändra. Vissa sjukdomar är exempelvis kroniska och då får man försöka kompensera för dem så gott det går. Själva sjukdomen får man försöka acceptera.
Ditt sista stycke gör dock att jag funderar på om du missförstod mitt inlägg. Jag menar verkligen inte att alla kan eller orkar jobba heltid.