Väldigt fin hyllning till organisering:
Att vårda en rörelse som ett barn, att göra kärlek genom sitt engagemang, att lämna ett bestående avtryck som inte har halva ens DNA. Att gräla med organisationskamrater lika passionerat som om de vore ens livs kärlek. Att betala gemensamt. Att förstå mängden arbete som krävs för att hålla den här planeten rullande och att merparten av det utförs oavlönat. Att sörja det som redan gått förlorat. Att fira segrarna tillsammans. Att vila för att orka i längden. Allt detta är också ett gott och meningsfullt liv.
Jag kan relatera så mycket till det! Kärleken till kampen, det gemensamma arbetet, de gemensamma målen och vänskaperna.