/r/Sweden

throwaway49596297 at 2023-07-08 13:06:43+00:00 ID: jr653ai

Måste det vara en historia från när man var liten? Har en riktigt störd grej som hände när jag var hos en kompis när vi båda var 25. Kan kalla honom för Johan i den här berättelsen. Den här grejen är så störd att det krävs en del bakgrund för att verkligen förstå hela situationen. TLDR längst nere.

Johan och jag skulle hänga hemma hos honom och det tar 1,5h från dörr till dörr så det hände ofta att jag sov över om vi sågs på eftermiddagen/kvällen. Han bodde tillfälligt hemma hos sina föräldrar vid den här tidpunkten men dom var inte hemma då. Kommer dit, hänger, lagar mat, dricker vin, röker spliff och har det trevligt. Frågar var jag ska sova och han hänvisar till gästrummet. Okej.

Nästa dag vaknar vi och äter frukost och ligger i solen och bara steker. Senare kommer två av hans kompisar förbi som jag känner hyfsat bra. Vi sitter alla 4 ute i trädgården och snackar. Det börjar dra ihop sig och dom två kompisarna pratar om att dra ut med båten och se om dom kan fånga en fisk för att käka till middag och vill inte komma ut försent. Man märker här socialt att det är tydligt att umgänget är över för deras del iaf. Jag svarar samma sak att jag måste hem också och att det är dags att röra på sig. Frågar lite snabbt om det går att fånga fisk här i trakten och det gör det minsann och vi växlar några ord om det som man gör när umgänget går på social sparlåga innan man skiljs. Och här nånstans så reser sig Johan upp och går iväg… Inte så konstigt kanske om han bara ska gå på toa eller hämta vatten. Vi tre fortsätter prata i 5 min till men sen dör konversationen ut och dom vill nu gärna gå. Vi sitter i 5 min till och småpratar och väntar på att Johan ska komma tillbaka men han gör inte det, så dom två bestämmer sig för att bara hoppa över staketet och gå hem och ber mig hälsa något till Johan.

Okej, så nu sitter jag här själv. Tänder en cigg och scrollar i telefonen men tänker att jag gärna vill dra hem också. När ciggen är klar så tänker jag att jag går in och letar upp Johan och säger att det är dags att åka hem bara. Går in i huset och det är helt knäpptyst. Tänker ändå att jag borde höra ett telefonsamtal, porslin som skramlar, klick från en datormus/tangentbord eller något annat ljud men icke. Säger i normal ton hans namn men får inget svar. Kollar alla rum, knackar på dom där dörren är stängd, kollar badrummen om det är låst och säger hans namn flera gånger i normal ton medans jag går omkring i villan. Tillslut tänker jag att han är väl i garaget eller bakom huset eller något men börjar också tappa tålamodet så jag tänker att jag samlar ihop mina grejer och kollar på dom två ställena på vägen ut. Går till gästrummet och öppnar dörren och då ligger han där i sängen och runkar med ena handen och håller i ipaden med andra handen. Det råder ingen tvekan om vad han gjorde. Jag ursäktar mig medans han snabbt drar upp täcket ovanför midjan. Backar snabbt ut från rummet och stänger dörren medans jag tänker FAN FAN FAN vad jobbig situation. Och nu måste jag möta honom och typ prata om det här eller? Vad händer nu? Hur hanterar man en sån här situation? Sen börjar jag slå mig själv på pannan och undra varför jag inte knackade på dörren som jag gjorde till dom andra rummen där dörren var stängd. FAN.

Okej, han verkar inte komma ut ur rummet. Kanske är bäst om jag bara drar då. Men fan, alla mina grejer ligger ju inne i gästrummet. Juste! MINA GREJER I GÄSTRUMMET. Det är där man sover om man är gäst. Varför ligger han i ”mitt” rum när jag fortfarande gästar hos honom? Jag knackar på och han svarar ”kom in” med en väldigt neutral och känslolös ton. Går in och ursäktar mig att jag hade tänkt dra hem och alla mina grejer ligger här så det är därför jag kommer tillbaka. Han ligger kvar i sängen med täcket ovanpå sig och svarar inte eller ens tittar på mig. Samlar ihop mina grejer i all hast och säger sen typ ”okej, det var allt. Ja, hej då, då” med en vinkgest. Nu vänder han huvudet lite och tittar på mig och säger typ ”aa, hej då”. Det är typ nu han bekräftar min existens för första gången sen jag gick in för att samla ihop mina grejer som låg utspridda över rummet.

Traskar ut genom dörren och åker hem. Vi har aldrig pratat om det sen dess. Det här hände sommaren 2016 och relationen rann snabbt ut i sanden ett par månader senare av andra skäl. Han var väldigt socialt inkompetent (duh), snål, lat, självisk, bekräftelsebehov, hävdelsebehov, ljög en hel del om olika småsaker, och var allmänt tråkig. Finns väl mer osmickrande ord men det är nog en bra summering. Vi sågs några gånger igen 2018 och han var lika socialt störd då och efter det har vi inte snackat igen. Tänkte fö skriva en snålhistoria om honom i snåltråden men orkade inte sen. Kan berätta lite mer om honom ifall någon är nyfiken. Har några andra skumma grejer/beteenden som hände med honom.

TLDR: hemma hos en kompis som plötsligt försvinner. Hittar honom ca 20 min senare i gästrummet (där jag låg och sov över natten) runkades. Om ni läser hela historien så ser ni att det finns inga förmildrande omständigheter som onykterhet eller något annat som kan förklara den här bisarra handlingen.

Edit: Det slog mig också på hemresan att det här var något han gjorde då och då. Minns andra gånger vi var ett gäng som umgicks i det huset och han försvann typ 15-30 min och sen dök upp. Och när någon frågade typ ”vad händer/allt bra?” så fick man bara ett intetsägande svar. Tyckte redan då att hela grejen gav en skum känsla men kunde aldrig sätta fingret på vad det var. Roligt ändå hur ens intuition fungerar.