Hej /r/sweden,
Jag hade en diskussion med några vänner kring vad vi hade gjort ifall Sverige hade blivit invaderat och ifall man har en ’plikt’ som svensk att försvara Sverige.
Vissa i mitt kompisgäng har utländsk bakgrund (Iran); vars föräldrar flydde från Iran innan revolutionen. Han sa att han hade med störst sannolikhet försökt lämna Sverige och rymma undan krig. Detta är samma person som för ~6 år sedan satt i SVT Studion och kallade Jimmie Åkesson för rasist för att Jimmie sa att invandrare från MENA-länder inte var ’svenskar’. Jag håller inte med Jimmie; men han har inte helt fel.
Kan man i ena hand säga att man är lika ’svensk’ som vilken annan svensk, men inte vilja försvara sitt hemland när det kommer till totalförsvar?
För mig så känns det som att man vill ha rättigheter utan några som helst skyldigheter,
Vad tycker ni Sweddit?
Det här inlägget arkiverades automatiskt av Leddit-botten. Vill du diskutera tråden? Joina vår Lemmy-gemenskap på feddit.nu!
The original was posted on /r/sweden by /u/NyanTortuga at 2023-07-07 13:16:11+00:00.
skandalvik at 2023-07-08 07:41:29+00:00 ID:
jr4pkm5Jag hade flytt landet om det gick. Är fast här iaf en liten tid mer. Om det hade gått att stanna tills jag skaffat utbildning (samt jobberfarenhet) hade jag gjort det. Och sen lämnat så snabbt det gått. Jag tycker att Sverige känns väldigt homogent och inte mycket variation på olika typer av människor. (Fler hbtq's, olika hbtq's, autistiska, andra med NPF, etc.) Även transpersoner. Och dom rättigheterna. Kan jag hitta nåt jobb och få snabbare transvård för att jag betalar för det, okej. Det är inte den bästa lösningen, men bättre än att dö pga att jag inte känner mig hemma i den här kroppen. (Min könsidentitet och min kropp stämmer inte överens) Står jag inte ut hade jag definitivt kunnat tänka mig att lämna. Om det så bara är för att kunna få den vården jag känner att jag behöver, kosta vad det kosta vill. Samt samtalskontakt/terapi om det finns. Om det går att hitta lite billigare, eller så får jag ta på avbetalning isf, om det kommer vara lika dyrt som i USA då. Men då får jag det snabbt istället. Visst kanske det kommer vara lite mer ekonomisk påfrestning, men jag får jag den vården som jag upplever att jag behöver. Hade jag kunnat göra det och skaffa rätt utbildning, omedelbart, hade jag definitivt gjort det. Men det är inte det lättaste att bara "rycka upp sig". Jag kämpar just nu med att kunna gå tillbaka till min dagliga verksamhet. Har lite fobier och svårt att åka kollektivtrafik, men då jag inte kan söka färdtjänst (säger iaf min soc-handläggare) får jag blunda varje gång jag ska åka t-bana, helt enkelt. Var inte ens såhär himla isolerad när jag bodde i Jönköping. Har svårigheter för att hämta posten, samt att tvätta. (Själv/ensam) då jag är rädd att stöta på nån granne och "göra bort mig". Vet att det kanske inte blir bättre i nåt annat land, men kommer jag uppleva det såhär och jag inte mår bra här, då blir man ju tillslut desperat och flyttar nån helt annanstans. Ah. Förslagsvis Spanien, Portugal eller liknande. Ah. (Där det finns vård iaf, ah.) Jag har väntat i 3 år på min transvård just nu. Vet också att vissa länder har det sämre, tex Finland som enligt en bekant har 6 års väntetid, och UK som har 4.5 til 5 års väntetid, vad jag hört. Men iaf. Jag måste isf läsa på mer och sen bilda mig en riktig uppfattning. Ah. Sen kan jag ta ett beslut. Ah. Men är det krig, då hade jag övervägt att flytta till nåt land och typ självmedicinera, i värsta fall. RIP. 💔