IATA för att min svägerskas och hennes mans uppfostran gör mig heltokig? Min svägerska är förskollärare och tror helhjärtat på lågaffektivt bemötande, eller LAB. Ni har säkert hört om det i skolvärlden, man ska möta barn i hög affekt med låg affekt så att situationen lugnar sig.
Jag tror verkligen att LAB har sin plats och att man som förälder inte ska skrika på sina barn hela tiden. Att kommunicera och skapa förståelse mellan barn och förälder är bra och något jag kan skriva under på. Men ibland måste man ryta till mot barnen för att de ska fatta.
Ungen i fråga är en tjej på 4 år. Hon är kär och snäll men har en tendens till att inte lyssna och göra som hon bäst behagar och om hon inte får som hon vill blir det total härdsmälta. Så är ju typ alla barn, men det sker verkligen noll disciplin när saker går för lugnt. De vill aldrig höja rösten mot henne. Hon kan kommunicera och förstår rätt och fel och framför allt vad ordet nej betyder.
Precis suttit genom en lunch där flickan i fråga skrek genom hela för att ketchupen på hennes hamburgare inte låg rätt. Personligen tycker jag att man någonstans får ryta till mot ungen att om burgaren inte passar får hon vara tyst och låta bli att äta, men icke. Istället skulle de blidka henne hela vägen och göra om hamburgaren, men inget passade och hon fortsatte skrika.
Så här är det hela tiden. Är jag en opåläst stofil med föråldrad syn på uppfostran som stör mig på detta?
Det här inlägget arkiverades automatiskt av Leddit-botten. Vill du diskutera tråden? Joina vår Lemmy-gemenskap på feddit.nu!
The original was posted on /r/sweden by /u/qndry at 2023-07-07 11:21:41+00:00.
Skyrage01 at 2023-07-07 20:04:55+00:00 ID:
jr2f8av
Fuck Around. Find Out. Detta måste läras ut i god tid. Man behöver inte ens skrika eller hålla på för att få sin poäng igenom. Om ungen jävlas och kör en tantrum? Då tar man bort leksaker, godis, whatever i en viss tid framöver och påminner varje gång varför det hände. Eskalerar ungen så går man snäppet längre. Hela vägen till husarrest/inga kompisar, ingen födelsedag, julklappar eller vad som nu passar för säsongen och man påminner hela tiden om VARFÖR. Och man är konsekvent och håller fast vid beslut hur mycket än det klagas. Det viktiga är att man ska vara kapabel att matcha barnets fucking around tills den får nog och fattar poängen.
On the flipside så måste man också belöna bra beteende MEN aldrig skära ner på någon aktiv konsekvens på grund av senare bra beteende. Detta är två separata grejer.
För en 4-åring så får man ju hålla sig till enklare grejer men vid den åldern så är man mer än kapabel att förstå att det finns konsekvenser.