IATA för att min svägerskas och hennes mans uppfostran gör mig heltokig? Min svägerska är förskollärare och tror helhjärtat på lågaffektivt bemötande, eller LAB. Ni har säkert hört om det i skolvärlden, man ska möta barn i hög affekt med låg affekt så att situationen lugnar sig.
Jag tror verkligen att LAB har sin plats och att man som förälder inte ska skrika på sina barn hela tiden. Att kommunicera och skapa förståelse mellan barn och förälder är bra och något jag kan skriva under på. Men ibland måste man ryta till mot barnen för att de ska fatta.
Ungen i fråga är en tjej på 4 år. Hon är kär och snäll men har en tendens till att inte lyssna och göra som hon bäst behagar och om hon inte får som hon vill blir det total härdsmälta. Så är ju typ alla barn, men det sker verkligen noll disciplin när saker går för lugnt. De vill aldrig höja rösten mot henne. Hon kan kommunicera och förstår rätt och fel och framför allt vad ordet nej betyder.
Precis suttit genom en lunch där flickan i fråga skrek genom hela för att ketchupen på hennes hamburgare inte låg rätt. Personligen tycker jag att man någonstans får ryta till mot ungen att om burgaren inte passar får hon vara tyst och låta bli att äta, men icke. Istället skulle de blidka henne hela vägen och göra om hamburgaren, men inget passade och hon fortsatte skrika.
Så här är det hela tiden. Är jag en opåläst stofil med föråldrad syn på uppfostran som stör mig på detta?
Det här inlägget arkiverades automatiskt av Leddit-botten. Vill du diskutera tråden? Joina vår Lemmy-gemenskap på feddit.nu!
The original was posted on /r/sweden by /u/qndry at 2023-07-07 11:21:41+00:00.
Alwayspuzzles at 2023-07-07 14:24:47+00:00 ID:
jr0ztonSom en annan förskollärare och föräldrer så förstår jag dig. Samtidigt händer mycket bakom kulisserna som kan göra att en förälder väljer sina strider.
På jobbet kan jag hålla ordning på +15 barn. Men som förälder är det annorlunda och det ska vara annorlunda.
Det finns tillfällen där man ryter ifrån och talar om för barnet att om det inte passar så kan barnet få ifrån utan mat. Sen råkar man fika mackor någon timme senare utan att barnet ska veta varför. Och det finns tillfällen där man vet att det finns bakomliggande anledningar som gör att barnet inte klarar av att hålla humöret. Att det inte alls handlar om ketchup utan att toleransen för motgångar är slut pga andra anledningar. Eller så är man själv inte i tillstånd att ta striden på ett ansvarsfullt sätt.