IATA för att min svägerskas och hennes mans uppfostran gör mig heltokig? Min svägerska är förskollärare och tror helhjärtat på lågaffektivt bemötande, eller LAB. Ni har säkert hört om det i skolvärlden, man ska möta barn i hög affekt med låg affekt så att situationen lugnar sig.
Jag tror verkligen att LAB har sin plats och att man som förälder inte ska skrika på sina barn hela tiden. Att kommunicera och skapa förståelse mellan barn och förälder är bra och något jag kan skriva under på. Men ibland måste man ryta till mot barnen för att de ska fatta.
Ungen i fråga är en tjej på 4 år. Hon är kär och snäll men har en tendens till att inte lyssna och göra som hon bäst behagar och om hon inte får som hon vill blir det total härdsmälta. Så är ju typ alla barn, men det sker verkligen noll disciplin när saker går för lugnt. De vill aldrig höja rösten mot henne. Hon kan kommunicera och förstår rätt och fel och framför allt vad ordet nej betyder.
Precis suttit genom en lunch där flickan i fråga skrek genom hela för att ketchupen på hennes hamburgare inte låg rätt. Personligen tycker jag att man någonstans får ryta till mot ungen att om burgaren inte passar får hon vara tyst och låta bli att äta, men icke. Istället skulle de blidka henne hela vägen och göra om hamburgaren, men inget passade och hon fortsatte skrika.
Så här är det hela tiden. Är jag en opåläst stofil med föråldrad syn på uppfostran som stör mig på detta?
Det här inlägget arkiverades automatiskt av Leddit-botten. Vill du diskutera tråden? Joina vår Lemmy-gemenskap på feddit.nu!
The original was posted on /r/sweden by /u/qndry at 2023-07-07 11:21:41+00:00.
mjolle at 2023-07-07 11:56:00+00:00 ID:
jr0h7t7Nej, du är ingen skitstövel. Och det är så klart omöjligt att recensera någons barnuppfostran baserat uteslutande på en partsinlaga så här, men det går ju att resonera om det.
Jag har själv barn som varit lite krångligare än genomsnittet. Och lågaffektivt bemötande fungerar jättebra för oss - ibland. Ibland gör det inte det. Att köra hög affekt, skrika och gorma på barnen, är heller ingen universallösning. En missuppfattning om LAB är att man aldrig ska göra något för att göra barnen upprörda - så är det ju inte. Att göra om en hamburgare för att ketchupen ligger fel är inte heller en lyckad metod i längden. Det lär barnet fel saker.
Åter igen - detta är inte att recensera deras barnuppfostran utan bara en notering kring din subjektiva upplevelse. Att käka lunch med en barnfamilj är ju ett kaos i sig självt, ibland blir det ännu värre. Tjejen kanske hade sovit dåligt den natten, haft en konflikt tidigare under morgonen som låg latent och skavde, eller nåt annat. Man vet aldrig.
Här finns väldigt bra klargöranden kring missförstånd gällande LAB, kolla på sida 6 och framåt: http://pedagogiskpsykologi.se/wp-content/uploads/2019/11/LAB-Timr%C3%A5-Handouts.pdf