Hej (30m) här. För ungefär en och en halv månad sedan blev jag dumpad av (26f) efter drygt fyra månaders dejtande. Vi hade en bekant som försökte få oss att dejta för ungefär två år sedan, men det blev inställt från hennes sida. Vi återupptog kontakten i februari i år och hade fantastiska dejter. Vi spenderade mycket tid tillsammans och utvecklade starka känslor för varandra. Det började kännas mer seriöst och vi involverade även våra familjer och vänner.
Men mot slutet av maj, utan någon klar anledning, sa hon plötsligt att vi inte borde ses mer. Jag blev förvirrad och chockad. Sedan dess har jag känt mig nedstämd och försöker hantera smärtan. Jag tänker på henne ständigt och känner mig förlorad. Jag försöker träna och leva som vanligt för att distrahera mig, men det är svårt att komma över henne. Jag vill inte vara jobbig eller desperat och respekterar hennes önskan, men det är svårt. Har någon annan varit i en liknande situation där man var helt säker på att man träffat den rätta, bara för att bli överraskad av att det tar slut utan någon förklaring?
Det här inlägget arkiverades automatiskt av Leddit-botten. Vill du diskutera tråden? Joina vår Lemmy-gemenskap på feddit.nu!
The original was posted on /r/sweden by /u/DifferentRutabaga295 at 2023-07-04 22:43:45+00:00.
clickYyz at 2023-07-04 22:55:24+00:00 ID:
jqr0kbt
Radera bilder, blockera hennes profiler på sociala medier och ta bort hennes nummer. Fokusera framåt och på andra människor, och fyll det där hålet i hjärtat med sånt som får dig att må bra (så länge det inte är skadligt..)
Umgås mer med familj och vänner, ta dig an äventyr (perfekt på sommaren/semestertider ju!) och varenda gång tanken på henne dyker upp så ruska om dig själv mentalt och tvinga skallen in på andra banor. För mig funkade det tramsigt nog med att bara skaka lite på huvudet och mumla ”tänk inte mer på det nu”, och sen fokusera på någon/något annat. Efter tillräckligt många såna, och tillräckligt lång tid, så blir det lättare. Hjärnan sortera om och prioriterat om, och hennes minne håller inte längre samma sentimentala vikt som det gör nu.
Du fixar det. Vi har alla suttit där! Man överlever!