Hej (30m) här. För ungefär en och en halv månad sedan blev jag dumpad av (26f) efter drygt fyra månaders dejtande. Vi hade en bekant som försökte få oss att dejta för ungefär två år sedan, men det blev inställt från hennes sida. Vi återupptog kontakten i februari i år och hade fantastiska dejter. Vi spenderade mycket tid tillsammans och utvecklade starka känslor för varandra. Det började kännas mer seriöst och vi involverade även våra familjer och vänner.
Men mot slutet av maj, utan någon klar anledning, sa hon plötsligt att vi inte borde ses mer. Jag blev förvirrad och chockad. Sedan dess har jag känt mig nedstämd och försöker hantera smärtan. Jag tänker på henne ständigt och känner mig förlorad. Jag försöker träna och leva som vanligt för att distrahera mig, men det är svårt att komma över henne. Jag vill inte vara jobbig eller desperat och respekterar hennes önskan, men det är svårt. Har någon annan varit i en liknande situation där man var helt säker på att man träffat den rätta, bara för att bli överraskad av att det tar slut utan någon förklaring?
Det här inlägget arkiverades automatiskt av Leddit-botten. Vill du diskutera tråden? Joina vår Lemmy-gemenskap på feddit.nu!
The original was posted on /r/sweden by /u/DifferentRutabaga295 at 2023-07-04 22:43:45+00:00.
qndry at 2023-07-04 23:29:51+00:00 ID:
jqp08ujjag tror du sprang före henne i känslorna och hon kom till insikt med att hon egentligen inte kände detsamma. Mitt enda råd är att när man dejtar försöka justera ens förhoppningar och se var den man dejtar ligger, man ska liksom inte tänka på giftermål efter första dejten. Nu var det inte det du gjorde såklart, men du förstår vad jag menar, man får alltid vara beredd på att den man dejtar får kalla fötter, framför allt om man inte har någon tydligt definierad relation. Förstår känslan i att vilja ha en förklaring, men det finns nog ingen (iaf inte en förklaring du önskar). Är man inte ihop eller kommit överrens om att man är pojkvän och flickvän så får man räkna med att de kan dra sig ur och ge en kalla handen mitt från ingenstans.
för lite över ett år sedan blev jag dumpad av min före detta efter 1.5 års relation. Det sved som fan och jag var ganska labil i känslorna under en period. Känner igen mig i din beskrivning, den smärtan lever kvar än idag lite. Men man får se det som en möjlighet, istället för att hamna i en relation med någon som inte är förälskad i en har du nu möjligheten att hitta någon som vill ha dig lika mycket som du vill ha den.
Konkret tips: involvera inte familj och vänner innan ni klargjort vad ni vill ha från varandra. Det blir mindre huvudvärk om man får nobben och man lipper pinsamma förklaringar om att man fått kalla handen.
DifferentRutabaga295 (OP) at 2023-07-05 14:43:09+00:00 ID:
jqrfv9zTack för svaret.
Det va hon som började med att involvera familjerna och i och med det blev det väl att jag inbillade mig att hennes känslor som jag förstod det stod i linje med mina och att eftersom allt hade gått så smidigt innan att det skulle fortsätta rulla på i samma riktning.
kanske va tur att jag kortade ner texten från fyra a4 till en text som folk kan gå igenom snabbt och även ha samma synsätt som jag.
tråkigt att höra av din situation också och hoppas det känns bättre att få skriva av sig och dela med sig om sina upplevelser. jag känner idag att jag ändå kan få lite mer distans till händelsen om man jämför med igår. känns som man har lyft på locket och det börjar lätta lite.