Tjej 19 här. Jag har mått dåligt under en längre tid. Inte egentligen depression utan snarare en nedstämdhet som ibland tar över mitt liv och ibland försvinner i flera veckor. Har varit i kontakt med skolpsykolog till och från sedan ettan på gymnasiet. Sökte mig senast dit i höstas för att jag misstänker mig ha en diagnos, mer specifikt AST eller ADD, men psykologens och läkarens bedömning blev att mina svårigheter inte är tillräckligt stora för att man ska lägga resurser på en basutredning. Jag fick istället remiss för psykoterapi då jag bland annat berättat om sexuella relationer med vuxna sedan jag kom in i puberteten. Det var i början på året, har hittills varit på typ tre samtal. Fattar ju att det inte är någon egentlig terapi utan att de mest vill följa upp hur jag mår, men det är ju helt värdelöst för mig. Jag har ätit sertralin tidigare vilket funkar till en början men efter ett tag gör mig helt platt. Det senaste har jag börjat vantrivas på jobbet och haft relationsproblem vilket antagligen triggat mitt dåliga mående ännu mer. Är nere i en dipp nu. Igår natt skrev jag en text jag tänkte kopiera in här, inte grammatiskt korrekt och kanske lite svårläst, men här kommer den:
00:32:
När jag var ihop med Linus spenderade vi typ all min fritid tillsammans. Jag tror det varit en distraktion från mitt dåliga mående. Nu när jag bor själv och har riktig egentid så går nästan all tid ut på att uppehålla mig så jag inte mår dåligt. Det är utmattande. Jag gör saker hemma som att diska och städa för att ha något att göra och för att jag hoppas jag ska må bättre när sakerna är gjorda. och så lyssnar jag på ljudbok eller podd samtidigt. Det får aldrig vara tyst, då börjar jag inbilla mig att jag är attraherad av djur eller något annat sjukt. Jag går till jobbet för att jag inte vågar ringa och sjukanmäla mig. Jag känner mig ensam. Samtidigt är jag oförmögen att upprätthålla mer än ett par sociala relationer samtidigt. Jag har hög skärmtid. Jag är orkeslös. Jag var ingen lust att göra saker på dagen. Jag undrar vad det är för fel på mig. All energi kommer på kvällarna. Om jag inte hade bestämt mig för att jag vägrar ringa och sjukanmäla mig imorgon och alltså kommer gå till jobbet ändå så hade jag varit uppe och tvättat, städat badrummet, skrivit listor på saker att handla, fixat fötterna, rensat garderoben, planerat veckans måltider och allt annat som bara för några timmar sen kändes så avlägset. Jag vänder mig till mat och prylar för att göra mig glad för en liten stund. Shopping ger mig en kick, mat också. Linus får mig att glömma resten, det är därför jag aktivt spenderar så mycket tid ifrån honom nu. Jag vill inte utnyttja honom. De senaste kvällarna har jag druckit vin för att lätta på ångesten, det har varit skönt. Antidepressiva fungerar inte i längden. Sjukvården tar mig inte på allvar. Jag får ingen autismutredning eftersom jag ”klarar av vardagen”. Jag får ingen ordentlig terapi eftersom jag inte verkar må tillräckligt dåligt. Jag glömmer bort allt när jag kommer dit, eller så frågar hon hur jag mår, och jag svarar bra. För jag mår bra nu. Trots att jag förra veckan ville döda mig själv. Terapeuten frågar vad jag vill prata om. Jag vet inte. Nu mår jag ju bra. Jag har det inte lika illa som många andra, men det är tillräckligt dåligt för att känna att det inte är värt det. Mitt liv är bra i perioder, men för det mesta går det ut på att stå ut. Slut.
Försökte få med det mesta, men finns förstås mer. Jag ska ringa till psykiatrin idag, vet bara inte riktigt vad jag ska säga. Är rädd att de bara kommer be mig vänta två veckor till tills nästa gång jag har inbokad ”terapi” eftersom det inte är akut, men jag orkar fan inte leva såhär. För tillfället känner jag mig mest tom.
Har någon nåt tips eller råd? Vad ska jag säga när jag ringer till psykiatrin? Vill egentligen bara åka dit idag och kräva att få berätta allt för någon, eller lägga in mig på psyk. Jag är fan utmattad.
Det här inlägget arkiverades automatiskt av Leddit-botten. Vill du diskutera tråden? Joina vår Lemmy-gemenskap på feddit.nu!
The original was posted on /r/sweden by /u/Designer_Honey528 at 2023-07-04 05:31:14+00:00.
Mysterious-North-551 at 2023-07-04 09:14:21+00:00 ID:
jqm2rf5Jag skulle säga att psykiatrin kan hjälpa dig kortsiktigt, medans att ta kontrol över dit eget liv kan hjälpa dig genom hela ditt liv.
Du älskade Linus mer än vad du älskar dig själv, det fick dig att göra saker som var bra för både Linus och dig själv, du mådde bättre.
Vad du behöver är något du älskar, jag skulle gissa men jag vet inte att du är en mycket kreativ person, jag gissar att du gillar och måla och skapa saker men jag kan ha fel, gillar du dom sakerna, gör dom sakerna.
Ta fram ett papper och några pennor/kritor/lite färg och skapa en tavla, som inte behöver se ut som nånting alls tänk en Pollock tavla. Sätt färger där du tycker dom ska vara.
Om du inte är det så är man oftast en mer konkret person, man gillar att göra saker, man mår bra efter man har gjort en bra lasagne, eller att man har fixat till bilen, eller efter man städat eller bytt däck på bilen och klippt gräset.
Vad Linus gjorde var att fokusera dig utåt och inte innåt, du var fokuserad på att göra saker istället för att se innåt och märka att du egentligen inte vet. Det är vad som får dig att må dåligt, skaffa en ny pojkvän om du faktiskt vill ha en, men det tar tid att hitta någon som kan vara bra. Och det sämre du mår desto svårare blir det att hitta någon, så du behöver något som får dig att känna dig bra, så att du kan hitta en bra man.
Att sjukskriva dig från jobbet kommer nog inte att lösa dina problem heller, jag skulle gissa att det faktiskt skulle göra dom värre. Du behöver något att göra som du faktiskt gillar att göra, skaffa lite lera och gör en figur eller vad du nu själv är intresserad av, du kommer att må bättre efter.
Men ingenting händer snabbt, du måste prova ett litet tag kanske en till två veckor innan du själv ser någon riktig skillnad, och du ser det inte i hur du mår faktiskt du ser de i hur du är som en person när du bara lever och göra några saker. Det kan vara från att du ser ett test som något hemskt, till att få det att kännas ganska roligt att göra.